Kjell – ensam kvar av grundarna

På söndag spelar vårt nya herrlag den hett emotsedda seriepremiären i division fyra mot Hearts från Halmstad klockan 17.30.

Det är många som vill vara med. På den sista träningen inför premiären, i torsdags, var hela 22 spelare på plats.

– Och då saknades ändå sex spelare. Det är ett angenämt problem att ta ut laget, säger huvudtränaren Mattias Persson.

Men det är inte bara många som vill vara med på planen. Vi ska också fylla läktarna och en av dem som kommer för att se matchen är Kjell Johansson.

Kjell är vår hedersgäst denna kväll.

75-åringen är nämligen, så vitt vi (och Kjell) vet, den ende som är kvar i livet av grundarna till vår förening.

Kjell var bara 16 år när han var med på mötet i en källarlokal i det nybyggda Idrottens hus den 23 september 1959.

– De andra var betydligt äldre så de kan knappast vara med oss längre.

Ni som kan er IK Sund-historia vet att det var ett gäng arbetare på latex-avdelningen på gummifabriken Tretorn som var så överlägsna i företagets eget seriesystem i handboll, som dessutom började tunnas ut med lag, att man ansökte om att få spela i Helsingborgskorpens seriesystem men företaget sa nej.

– De ville inte stå för den kostnaden, minns Kjell.

Då bildade latexgänget en "riktig" förening den där kvällen i september 1959. Efter att mötesdeltagarna hade fått lämna in olika namnförslag beslöt man sig för att Hans "Höna" Hanssons förslag skulle gälla: Idrottsklubben Sund.

De flesta på mötet kom att ingå i den första styrelsen. Men inte Kjell.

Han blev i stället målvakt i både a- och juniorlaget och var den förste som uppnådde 100 spelade matcher för IK Sund.

Kjell var sedan engagerad i föreningen hela vägen fram till 2003 när a-laget lades ner. Först som spelare alltså, sedan som tränare för bland annat juniorlaget och de sista åren som materialare i a-laget.

Vi träffar honom i Kattarp där han bor sedan sex år med frun och hunden. Fram till flytten "ut på landet" bodde familjen Johansson i de engelska radhusen precis vid Norrehedshallen.

– Jag är dessutom född och uppvuxen i de där radhusen.

Kjell vill hylla klubbens starke man från starten 1959 fram till hans död 2000 – Gunnar Jönsson.

– Han var den där sortens eldsjäl som knappt finns längre i idrottsrörelsen. Han brydde sig aldrig om sig själv utan satte alltid klubben i första hand. Magsår satte inte stopp för honom. Han var otrolig.

Gunnar Jönsson var faktiskt aldrig ordförande i klubben han vigde sitt liv åt. Men han var så mycket annat.

Bland annat var han skicklig på att dra in pengar till klubben, inte minst under 1960-talet när föreningen växte stadigt samtidigt som handbollen i stort blomstrade i Helsingborg.

– På Tretorn gick han runt varje frukost och lunch och sålde lottor. Han hade ett par-tre lottringar runt ena armen och en macka och kaffekopp i handen och så gick han runt på avdelningarna. Jag gick med honom och bar vinsterna, som alltid var kaffe, böcker och choklad, minns Kjell.

En vår i början av 1960-talet kom Gunnar på en genial idé för att dra in pengar till klubben: sälja gödsel.

– Gunnar var uppe från Jonstorp och kände en massa bönder. Han frågade mig en dag om jag inte kunde hjälpa honom. Vi hyrde en lastbil och körde ut till bönderna och lastade kogödsel som vi sedan körde in och sålde till trädgårdarna i stan.

Man kan alltså säg att klubben byggdes på koskit där i början?

– Jajemensan. Det blev många lördagar och många lass. Det gav en hel del till klubbkassan.

Bingo på Folkets hus var också en inkomstkälla för föreningen.

– Där gjorde Bengt och Lars Jönsson ett styvt jobb.

Bengt är kassör i klubben sedan många år. Hans bror Lars tackade för sig i styrelsen i somras efter massor av år som förtroendevald och flera av dem som ordförande.

Kjell beskriver a-laget i IK Sund som ett kompisgäng under många år.

– Vi hade kul ihop. Tog vi serien någon gång så var det förstås roligt. Men vi hade inte lag att hänga kvar och var lika glada för det. Vi körde på ändå.

Vilka var de stora rivalerna?

– På den tiden det fanns många klubbar i stan var det Polisen man ville slå. Laget bestod av poliser som var för bra för korpen och därför började spela i seriesystemet.

Kjell gläds åt nysatsningen i klubben.

– Det är jättekul att ni kört i gång igen. Jag var nere och tittade på en a-lagsträning. Det blir ju ett jättelag. Där finns ett skytte som inte hör till denna värld. Det ser riktigt bra ut.

Du var en av grundarna av föreningen och därför måste vi fråga: handen på hjärtat, vad säger du om att vi bytt klubbmärke och klubbfärger?

– Åh, det är helt okej. Absolut!

Han drar gärna på sig den nya IK Sund-tröja när det är dags för fotografering.

– Det var många år sedan man hade på sig en matchtröja, haha.